Åh, jag bara älskar min hjärna, den är bara helt fantastastiskt, otroligt, ofattbart awesome:D Jag helt enkelt bara älskar den!:D Jag har nämligen fått en snilleblixt!

 

Jag kan vara så där grymt nördig och detaljerad och petigt pedantisk, men jag har ibland svårt för att leka. Att bara släppa loss och bjuda på mig själv! Det brukar vara lyckat när jag väl gör det, men jag borde göra det oftare;) För ett tag sen så kom en ny tanke till mitt huvud. Jag satt och pratade vid kvällsmaten med en lärare på skolan och min/skolans kurator och kom in på fotografering. Susanne, kuratorn, berättade om en fotoutställning hon varit på. Mannen som gjorde utställningen hade fått en stroke och i sin läkeprocess börjat fotografera i sitt kök. I början planlöst, men sen med mer mening och med tiden så blev han friskare. Efteråt kom han fram till att det var skuggorna i sitt liv han fotograferade och efterhand han blev friskare så ändrade sig/försvann skuggorna.

 

Jag började såklart fundera på mitt fotograferande och vad det "betyder". Av en slump i kväll när jag spelade sims kom jag på det (ursäkta kaoset och förvirringen;)). Jag fotar färg! Färg, liv och glädje! Och det där livet och glädjen tar jag med in i allt annat jag gör! När jag skriver så rundar jag av bokstäverna, drar ut på dem, gör krumelurer och allt möjligt! När jag spelar sims sätter jag in färgklickar överallt! Det kan vara ett vitt rum, men jag fyller det med färgklickar för det vita är "tråkigt". Och jag blir fullkomligt vansinnig (läs väldigt frustrerad) när jag tar en bild och en bit av bilden enbart är vit! Du vet så som himlen kan vara ibland på bilder. För jag vill ha färg! Åh, jag bara älskar min hjärna<3

 

Vad blir då nästa steg i detta? Jo, köpa vattenfärg! Här ska det målas och mitt liv ska fyllas av färg, glädje och liv:D<3 My brain is fabulous, I am fabulous!:D<3 Så glad över denna upptäckt så jag bara kokar över! Hit med mer färg!