... varför skriver jag inte ut allt på bloggarna? Det känns som att jag berättar om mina framsteg, men inte om svackorna. Jag berättar om hur jag bekämpar ångest och depression, men inte om hur det känns när det är som värst. Jag är i en svacka nu, en som pågått en längre period. Jag bekämpar den med kreativitet. Jag planerar, målar, spelar sims, fotar. De sakerna kommer ut och jag får höra att jag är kreativ. Men anledningen till kreativiteten är ångest och deprission, obalans i kroppen. Men det når inte ut. Istället målas det upp en fantastisk låtsasvärld där allt går så bra, det är full fart hela tiden och kreativiteten flödar! Visst, jag håller ett högt tempo och jag är kreativ. Men det är bara en sida.

 

En kompis frågade för ett tag sen varför jag var nere. Jag gick på en skola med hästar, jag har vänner, jag har djuren hemma. Men om vi vänder på det. Jag går på en skola där min hästhantering anses vara farlig och dålig, något att se ner på istället för att sträva efter. Jag har väldigt många vänner, det är sant och det kan jag inte klaga på. Däremot kan jag klaga på att jag inte söker deras kontakt tillräckligt mycket. Jag har djuren hemma. Ja, men jag är en otroligt frihetskrävande person, jag är entreprenör, jag blickar framåt och har svårt att nöja mig med nuet. Och jag har svårt att alltid leva det liv jag har hemma, jag vill ha något annat.

 

En känsla av att inte riktigt höra hemma skapas. En irritation över att saker går så sakta, att jag inte får ha det liv jag vill ha just nu. En känsla av att jag är mer än jag visar. En känsla av otillfredställelse.

 

Under ytan, hur du nu uppfattar ytan, finns det en obalans. Jag försöker hitta ett sätt där det inte påverkar mig, jag försöker dölja det för mig själv ibland, men främst för andra. Men jag kan inte till fullo motverka de delar som är jag, det som påverkar mig och som påverkar andra i min omgivning.

 

Så varför håller jag förklaringen inne? Kanske för att visa i min omgivning ibland kan bli provocerade av förklaringen, eller för att jag inte vill verka gnällig. Eller för att jag pratandet om det skapar ett fokus på det och jag är orolig för att fokusera på det negativa. Eller för att jag inte vill prata om saker som jag i nuläget inte kan hitta en lösning på? Men det kanske skulle underlätta att prata om de ibland, man kanske hittar personer med liknande åsikter och tankar. Hmm, det är värt att fundera på.