Lite till och från har jag fortsatt med yogan och börjar nu hitta något som passar mig. Efter all tid stillasittande framför datorn blir det mycket fokus på att mjuka upp nacke och axlar och det är det som alla mina yogapass börjar med. Om jag vill ha ett jobbigt pass letar jag efter övningar i boken att stärka mig med, vill jag ha ett vanligt pass så kör jag solhälsningen och vill jag ha ett lugnt pass blir det bara att checka av kroppen efter spänningar och försöka lösa upp dem.

 

I kväll hade jag och husmor Bettan planerat in yoga för internateleverna. Tyvärr var det ingen som kom, men jag och Bettan yogade på för oss själva. Så vi började med nacke, axlar och rygg. Stretchade lite höft och lite ben. Sen upprepades solhälsningen flera gånger. Jag fick en riktigt skön känsla i kroppen och hittade ett mycket lugnare flyt än vad jag vanligtvis brukar göra i solhälsningen. Lärorikt! Nu ska jag försöka överföra det flytet till alla gånger jag gör solhälsningen. Lugnt, en sak i taget och andas. Helt plötsligt var det inte alls lika jobbigt som det kan vara!

 

Efter en snabb titt på klockan insåg vi att vi hållit på i en kvart! Jadu, ett helt yogapass behöver sannerligen inte ta lång tid!;) Vi småstretchade lite för oss själva, det vi ansåg att vi behövde. Sen sjönk vi ner i djup vila. Jag försöker envist lära mig själv att meditera. Jag satte fokus på andningen och märkte efter en stund att jag kände min andning och mina hjärtslag inom mig. Huvudet började bli rastlöst så jag kom att tänka på en övning jag läste om i Mia Mattsons bok "Lyssna när djuren talar". Jag försökte till en början få fram en färg, men misslyckades. Istället fick jag en känsla som jag fokuserade vid mina fötter, gick sakta upp mot huvudet, stannade vid olika hållpunkter på vägen och kom till sist upp och lät känslan fortsätta ut genom huvudet. Sen ner i armarna och ner till fötterna igen så jag hade känslan i hela kroppen. Jag försökte bevara den känslan, men återigen blev huvudet rastlöst. Så jag gjorde samma sak på baksidan av kroppen. Denna gång började jag vid huvudet, gick hela vägen ner till fötterna, under fotsulorna och sen upp på framsidan.

 

En stund låg jag och bevarade känslan, men när första tanken kom avbröt jag. När jag försöker meditera tillåter jag mig till att känna positiva känslor och att se i bilder och i färg, men jag tillåter inte tankar och ord.

 

Trots att det bara blev vi två på yogan så var det riktigt skönt, välbehöligt och roligt! Och båda lärde sig en del nytt och fick någon aha-upplevelse.