Sen i våras har jag kämpat mot en ångest som flyttar in i min kropp, skapar en klump i halsen, ökar andningen och pulsen och blockerar min väg att somna. Jag har tagit insomningstabletter, sovit ensam, sovit med andra, tänkt positiva tankar, planerat inför morgondagen, avbrutit de värsta tankekaosen och försökt allt jag kommit på och som känts rätt! Inget av det har hjälpt. Detta togs upp vid senaste samtalet hos kuratorn och efter en del klurande kom vi fram till att jag inte ska kämpa mot ångesten längre, jag ska acceptera den. Acceptera att den bor i min kropp, att den kommer nästan varje kväll och hur hur den påverkar mig.

 

Så välkommen att bo i mig Ångest! Du är en del av mig lika mycket som allt annat är och du är en vän, inte någon att motarbeta:) Välkommen Ångest:)