I dag är en sån dag när jag är liten. Med stora, runda ögon kollar jag undrande på världen runt omkring. Utan att förstå, orka eller bry mig. En sån dag när kraven är många och jag inte lever upp till den jag vill och brukar vara, med alla idéer och den sprudlande energin som inte tar slut. En sån dag när ögonen lätt tåras och jag bara vill vara på en annan plats där jag har min energi.

 

Det märks när jag är så här. Men inte alltid och jag berättar inte om känslorna. Vissa saker är lättare att skriva än att säga. Ibland kan jag verka jätteglad och hyper, men egentligen är jag liten och känslig och kan lätt svänga över till att bli osäker. Kroppen är obalanserad av sjukdom, krav och bråk och magen börjar göra ont. Jag lägger fokus på lugnet inom mig och ler mot mig själv. Det känns bättre, men ögon är fortfarande stora, runda och oförstående. Vilsna.

 

I dag är en sådan dag. Det var det igår också. Kanske i morgon med. Men till slut hittar jag min glädje igen! Den som ingen kan ta ifrån mig.