En förmåga jag är stolt över att ha, är förmågan att ta paus. Att tillåta mig att lägga bort alla måsten och bara göra något för att jag ska må bra. Den här veckan har varit en mittemellan-vecka. Veckan efer lov, veckan innan praktik och utan något vettigt alls. Har halvt vänt på dygnet, slarvat med både sömn, yoga och dryck, ridit när jag borde ha pluggat och så vidare. Men sånt måste jag tillåta mig själv att kunna. Jag börjar bli allt "flitigare" och tvingar mig till saker mer än förut, men samtidigt måste jag komma ihåg pauserna för att jag ska må bra. Jag har inte lust att bli utbränd, inte ens att få aningar om utbrändhet.

 

Ibland blir det även paus från bloggandet. Hellre skriver jag vettiga inlägg någon gång ibland, än flera onödiga inlägg. Inspirationen att kriva något här är inte heller särskilt stor med detta ynka antal läsare;) Så jag tar mina pauser ibland och skriver när jag har lust och tid! Istället händer desto mer på häst- och kaninfronten än här.