Nu är det snart sommar igen och jag flyttar hem. Och vad är det då som flyttar in i mig? Jo, min kära ångest:) Jag trodde du hade lämnat mig, men nu kom du igen, knackade på dörren och ville flytta in. Du har faktiskt knackat flera kvällar i rad, men jag lyssnade inte riktigt och öppnade inte. Tji, fick jag för det! För i går då tryckte du in dörren med buller och bång och flyttade in i precis hela mig! Inte fick jag lov att sova då, nej;) Men jag får väl skylla mig själv när jag inte välkomnade dig tidigare, utan istället trängde undan dig. Du har varit hos mig en del i dag också och jag har känt mig lite liten och känslig. Men det är okej, du ger mig såna dagar ibland.

 

I kväll ska jag se till att du får flytta in i min kropp i tid innan jag ska sova så vi hinner prata och umgås lite. Det var så länge sen vi gjorde det, så det är väl på tiden nu! Välkommen hem min kära ångest!