Jag insåg precis att jag glömt att presentera mina djur, mina allra bästa vänner. För tillfället har jag fyra egna kaniner som jag tävlar med i kaninhoppning, två katter, en tupp och några höns.

 

Tusse är min äldsta följeslagare. En bondkatt född här på gården, son till min första egna katt. Vad vore jag utan Tusse? Vi har verkligen växt ihop jag och den katten. Numera är han min allra bästa vän och ingen kan få mig glad lika fort som han kan. Tusse fyller 13 år i höst. Åldern börjar synas på honom, men han är ännu pigg och glad och ibland verkar han inte vara äldre än 1 år;) Han är den absoluta bossen på gården och regerar kungligt och nallebjörnsaktigt över både människor och djur!

Akena köpte vi ett tag efter Tusses mamma dog. Vi såg en annons på Gotlands katthem om att det var en person som hade fyra halvvilda kattungar till salu. Gotlands katthem var tydligen inte intresserade av att sälja en katt till oss så vi åkte och besökte de fyra halvvilda kattungarna. Resultatet av besöket var en liten Akena som följde med oss hem. Väl hemma la sig Akena tillrätta i min famn och sov, lugn som en filbunke. Vildkatt? Åhnej! Hon har växt upp till en bestämd liten donna med mycket åsikter, krav och fart. Fusilli pasta är den absolut roligaste leksaken i hennes värld!

Prasselqvist köptes för att vi skulle ha en ny avelshanne, men han fick bli min hoppkanin istället.Två kullar har han dock blivit pappa till. Prasselqvist är den av mina kaniner som jag har närmast relation till och förstår som bäst. Han blev inte den superduktiga hoppkaninen jag förväntade mig och jag har många gånger varit rejält trött på hans snuskande, men efter fem år tillsammans har vi kommit riktigt nära varandra och han går numera mer lös på gården än i sele.

Hops blev min vändpunkt inom kaninhoppningen. Jag skulle absolut inte ha någon mer kanin, men så köpte mamma Hops. Jag hade ute honom några gånger och tränade honom och med tiden blev jag alltmer förälskad i den lilla, virriga haren. Han blev min till slut. När han är i gång och tränas är han en superduktig hoppare, men tappar det fort om han sitter stilla. Men jäklar vad den lilla kaninen kan hoppa! Hops är nu 3 år.

 

Arya är Prassels dotter och från början mammas kanin. Hon var för snabb på banan för mamma, så jag halvt tvingades att börja träna den virriga, fula, löjliga lilla kaninen. Fula ankungen växte upp till en svan. Med träning fick jag henne allt lugnare och efter en kull med ungar blev hon precis lika mysig som sin pappa. Arya har bliit en prinsessa och ett riktigt lyckopiller! Mysig i famnen och glädjen när hon får vara ute och skutta riktigt lyser om henne. Hon älskar att hoppa, men det är ju jobbigt om hindrena är höga och långa. Hennes ungar har blivit supermysiga barnkaniner! Arya fyller 3 år i april.

 

Trixa är och kommer alltid att vara min lilla bebis. Även när hon biter mig. Bitandet är hennes sätt att uttrycka sina åsikter och något hon gjort från dag ett. Min och Trixas resa har varit en riktig berg och dalbana hittills med en massa krångel i träningen, men nu börjar vi förstå oss på varandra. Hon avskyr ridhus, kan vara riktigt mammig, glädjeskuttar värre än de flesta kaniner och när hon gör någonting så gör hon det till 100%! Nu väntar vi på att hon förhoppningsvis snart ska få ungar. Trixa fyller 2 år i höst.