Kalla mig vad ni vill; planerare, tänkare, drömmare men jag kan inte sluta! Jag kan inte sluta tänka, planera och drömma om hur jag vill ha det. Hur jag vill bygga om gården, vad för häst jag vill ha, om resor till Norge, om studier, arbete, familj, djur, mig själv, livet, världen, allt! Jag är som allra lyckligast när jag får planera något eller drömma om något. Tänk vad tråkigt livet hade varit om jag redan hade allting? Det verkar på folk i min närhet att de ibland tröttnar lite på alla planer och drömmar och försöker ta ner mig lite på jorden och tänka realistiskt, att se alla nackdelar och svårigheter med planerna. Men jag är väldigt medveten om alla svårigheter och det gör mig ingenting. Det gör ingenting om planerna inte går i uppfyllelse, så länge jag får lov att drömma och tänka är jag lycklig!

 

Nu när jag är hemma på Gotland funderar jag på allt jag vill göra med gården... Det finns så mycket!:D Lyrisk Beatrice? Nejdå, inte alls;)

 

Jag tänkte dela med mig av en liten historia som jag läste för flera år sen. Jag kommer inte helt ihåg den, men jag ska försöka berätta.

 

"I ett kungarike bodde en kung med sin drottning. Kungen såg till att uppfylla varenda önskan som drottningen sa och gav henne precis allt hon bad om för att hon skulle må bra och vara lycklig. Men ändå var inte drottningen lycklig. Kungen var helt förtvivlad och gjorde precis allt han kunde för att försöka få henne lycklig igen. Han kallade dit trollkarlar, kloka gummor och allt möjligt som skulle få hans drottning glad igen. Ingenting hjälpte.

 

En dag var de ute och åkte när drottningen får syn på en rosbuske. "Jag önskar att jag hade en ros" sa drottningen. Kungen befallde att vagnen skulle stannas och gick ut för att leta efter en ros. Han letade länge, men hittade ingen. När han förtvivlad kom tillbaka till vagnen och berättade det för sin fru log hon för första gången på flera år. Hon fick behålla sin önskan och kunde vara lycklig."

 

Jag behåller mina drömmar. Jag behåller glädjen.