I morse skickade mamma in världens bästa morgonsällskap till mig. En timme låg Tusse precis bredvid mig och njöt av att bli klappad. Bättre sällskap kan man inte ha!

 

Vissa djur är mer än bara "min kanin" eller "min katt". Vissa djur får man en mycket starkare relation till, de är inte längre bara ens djur, de är en familjemedlem. Vi som har så vansinnigt många djur (ca 150 höns, 30 kaniner, 4 minigrisar och 2 katter) får självklart inte en så bra relation till alla. Men vissa djur är speciella, så som Tusse, Prasselqvist, Akena och en del andra.

 

Till de här djuren går jag inte och pratar hur som helst med, utan till dem ställs frågor och jag pratar med dem precis som med vilken person som helst. Och jadå, de verkar förstå! När de vill;) Tusse förstår när jag frågar honom "Vill du följa med?" eller "Ska vi gå ut?", men det är fraser jag ofta använder. Men jag kan fråga honom helt andra saker också och oftast verkar det som att han förstår och försöker ge ett svar.

 

Även hos Prassel kan jag märka detta, men där är det mer fraser och ljud som han lärt sig förstå till exempel "Nu är det dags att hoppa".

 

Akena är väldigt bra på att uttrycka sina åsikter, men inte lika bra på att lyssna;) Där handlar det mer om att vi ska lära oss förstå henne.