För ett tag sen fick jag en fråga från en person om vem jag är. Vad svarar man på en sån fråga? Brunett, 168 cm lång, grå ögon, hästtjej, kaninhoppare, älskar att läsa, skriva, fotografera, djur och natur. Det är en bild av vem jag är. Under tio timmar bilresa har man väääldigt mycket tid att tänka, något jag utnyttjar till fullo. Enda pausen från tänkandet var när jag sov. Under dessa timmar av tänkande kom jag på ett annat sätt att beskriva vem jag är.

 

Det mesta av mitt utseende, men även en del av mina egenskaper, bildades redan medan jag var ett embryo och ett foster och finns lagrat i mitt DNA. Det är självklart inget jag kommer ihåg, men vetenskapen har bevisat att det är så. Under hela min uppväxt har händelser, möten, platser jag besökt, andras reaktioner, andras åsikter och mycket mera format mig. Medvetet eller omedvetet har jag tagit in positiva eller negativa saker från allt detta. Jag är uppväxt med lugnet på en bondgård på landet, det är där jag trivs och det har gjort mig lugn. Jag har haft stor frihet att upptäcka, min nyfikenhet har blivit större. Jag blev mobbad och kämpade till slut för att inte synas. Jag har hört andras åsikter om invandrare och jag har blivit skeptisk till dem. Jag lade märke till personers lätthet att bli arga, jag blev själv lätt arg till slut. Jag lade märke till vissa personers lugn, trygghet och säkerhet i sig själva och jag tog med mig det till mig själv, strävade efter att vara så. Jag skulle kunna fortsätta i oändlighet med att räkna upp saker!

 

Så vem är jag? Jag är allt som finns i mitt DNA och jag är allt jag har varit med om.