Efter att ha läst en del historier som hästar berättat har jag förundrats över hur medvetna de är om sin kropp. De verkar vara medvetna om varenda ben, led, muskel, organ, hårstrå. Nästan varenda cell. Detta har fascinerat mig otroligt. När jag har gjort yoga, läst eller tänkt har jag försökt få samma insikt om mig själv. Jag har inga problem att vara medveten om utsidan av min kropp och hur den ser ut och känns. Jag har betydligt svårare för att få samma medvetenhet om insidan. Till viss del kan jag göra det, till exempel när jag känner smärta. Men inte annars.

 

När jag tänker väldigt intensivt så har jag blivit mer medveten om min hjärna. När jag fokuserar på min andning kan jag bli mer medveten om insidan av min överkropp, men inte så tydligt så jag har koll på vart organen är. Till viss del kan jag söka mig ut i mina armar, mina ben är jag inte ett dugg medveten om. När jag försöker fokusera på mina fötter så känner jag utsidan, men inte insidan.

 

Varför vill jag bli medveten om insidan? Mycket i vårat samhälle handlar om utsidan av ens kropp, hur man ser ut och uppför sig. Jag tror att allt ligger grundat på insidan. Är inte insidan bra så är det svårt för utsidan att vara bra. För att veta om insidan är bra behöver man bli medveten om den. Även inom ridning behöver man vara väldigt medveten om sin kropp för att veta hur man påverkar hästen. Jag tror även att en större medvetenhet av insidan skapar lugn och harmoni.