I fredags åkte jag och min pojkvän från Stockholm till Piteå för att träffa några av hans kompisar. Riktigt trevligt och spännande att äntligen få träffa dem!

 

Som ni redan vet är jag född och uppväxt på Gotland och har fruktansvärrt dålig uppfattning av vad som är "långt" och "stort". Jag behöver lägga 6 Gotland på varandra för att få samma sträcka som det är från Stockholm till Piteå. Så vad jag tidigare tyckt varit långt har jag insett att det faktiskt inte är särskilt långt.

 

På väg hem i dag igen fick jag, typ för första gången, se något som till och med jag kan hålla med om att det är stort. ETT BERG!!! Det finns inga "riktiga" berg på Gotland, men det är något jag länge velat se. Och det var riktig häftigt att inte ens kunna se toppen av berget på grund av dimman;) Adel, min pojkvän, svor över att ha hamnat bakom en plog. Jag satt som en fem-åring på julafton, helt överlycklig över att få se ett berg;)

 

Förutom att stort har blivit litet under den här resan, så har jag fascinerats över hur många "varning för älg-skyltar" det var längs vägen, jag har lärt mig hur skylten för fiskevatten ser ut och jag har sett "varning för renar-skylt"! Och så har jag haft otroligt trevligt!